Highway to hell

Just nu håller jag på att städa mitt rum vilket ibland inte är så kul. Notera "ibland" för jag tycker faktiskt att det kan vara rätt avslappnande att städa. Men just nu är det tråkigt och då brukar jag sätta på lite rolig musik. Enda nackdelen är att det kan ta lite längre tid eftersom att det är omöjligt för mig att inte dansa samtidigt. Speciellt till den låten jag lyssnat på nu. Jag är glad att ingen ser mig. 

Eftersom att låten jag lyssnar på heter "shake that ass bitch" så var det inte överdrivet lätt att hitta något användbart på youtube. Men jag hittade i alla fall en lite mer barnvänlig version med teletubbies som faktiskt beskriver känslan jag har mycket bättre haha.

Jag läste precis ett inlägg om Lisas skiva. Då kom jag på att jag faktiskt också skrev ett långt rörigt inlägg om min skiva någon sen kväll för 1 år sedan. Självklart var jag tvungen att leta upp det och läsa. Jag blir typ stressad när jag läser inlägget för att känslan jag hade då kommer tillbaks. Jag var fan taggad hela tiden. Haha...

2007-05-09

Enjoy:

"Dagen efter skivan...

Jag vet inte riktigt vad jag ska börja. Alla som har haft en skiva vet hur sjukt stressigt det är precis innan och det var det självklart för oss också. MEN lägg då till att killen som fixar skirvan ringer oss kl tre och säger att Hot Company, där vi skulle ha skivan, har förlorat sprittillståndet(!!!!!!!!), PANIK. Jag skulle precis åka hemifrån när beskedet nådde mig. Vi hade istället blivit tilldelade kungsgatan15 och det kändes från början sådär. Jag och Mikaela som kom samtidigt var allt annat än glada. Tyckte nästan synd om honom när vi skällde ut honom med allt vi hade. Efter de var det "bara" bortplaceringen kvar att fixa. Det löste sig i alla fall men hjärtat satt fortfarande kvar i halsgropen när gästerna kom(kan man säga så?).

Sedan var det dags för alla att slå sig ner och det dröjde inte länge förens vi var igång ordenligt med alla sånger. Såg min stackars lillasyster, som är nio år gammal, sitta med händerna för öronen lite besvärad i början men sedan va även hon igång. Hon åkte till och med upp på stolen och vevade med händerna när hela vårat bort skrek "VI HAR SARA VEM HAR NI?!", riktigt roligt haha. Men självklart var jag den första som åkte upp på bordet, tack Katja. Får dessutom en straffomgång HELT utan anledning vilket resulterade i att jag redan vid förätten, som bestod av en macka med salsasås, såg suddigt.

Talen kom igång men då var jag redan inne i dimman så jag kommer vilja höra spettas och killarnas tal igen. Kommer ihåg någonting om en "naken kim" i slutet på killarnas sång som Katja sjöng så fint för mig imorse då jag ville ha en resume från gårdagen. Haha för JA det blev en tidig kväll för mig igår. Slutet på middagen kommer jag inte riktigt ihåg. Tove har till och med berättat för mig att jag somnade vid matbordet haha. Eller jag hade suttit med hängande huvud och stängda ögon så min bordsherre diskret fick putta till mig och få mig vid liv igen. Sen efter middagen har jag hört diverse saker som gjorts av mig, känns dock jävligt avlägsna haha. Men jag har ingen ångest vilket är sjukt skönt. Kan bero på att allt är ganska svart den lilla stunden jag va kvar efter middagen haha. En sak kommer jag i alla fall ihåg, jag tvingade ut kära Jonas för att kissa med mig, han fick agera "täckare" haha. Men det är också det ENDA jag kommer ihåg. 

Senare har jag fått det berättat för mig att jag blivit utslängd två gånger. Vakten säger till mig att  sätta mig på McD en timma för att nyktra till lite vilket jag då gör med hjälp av snälla Elin och Lillen. Men det hjälpte såklart inte utan det enda som fanns kvar att göra var att ringa mamma. Kommentaren till de samtalet fick jag av mamma idag "haha jag var inte ett dugg förvånad att det stog Katja på mobilen när det ringde", well that´s me. Att få hem mig i en taxi är inte det lättaste när jag vägrar att säga vad min gata heter. Jag kommer på gator som thorhildsgatan(?!). Katja kallar mig myttare och ringer mamma ännu en gång, haha. Men nu bar det iväg hem. Väl hemma, då mamma har gått ner och mött mig för att sedan få upp mig till lägeneheten, går jag raka vägen in till mammas rum och gosar ner mig i hennes säng och säger att det är där jag ska sova. Vilket jag självklart inte skulle så mamma fick bära in mig på mitt rum istället.

Såhär dagen efter måste jag säga att det var lika bra att jag åkte hem. Jag hade inte velat vara kvar i det tillståndet jag befann mig i. Jag har träffat en massa människor igår som jag verkligen inte har något minne av. Vilker dem själva har sagt att de förstog att jag inte skulle ha haha. En annan rolig grej är att en av mina sista minnen är att jag säger till min bordsherre Victor att han faktiskt inte har lyckats supa ner mig(?!). Men om man någon gång ska säga att det är okej att bli sjukt full så är det på sin egen skiva, eller hur spetta?

Har hört rykten om att det var sjukt kul på eftersläppet igår, hoppas jag verkligen! Tack alla underbara för jag hade sjukt kul sålänge det varade, vilket var till kvart över elva:D

juste glömde säga att min fina studentmössa och min väska har varit borta idag. Det var nog det enda negativa som jag kan komma på. Men jag har nu lyckats lokalisera alla saker och det enda som är kvar att få hem nu är mössan som av någon konstig anledning hamnat hos Daniel...haha"

Fredagskvällen bestod först av lite öl(applemartinis för vissa) på Mosaik, vilket är ett litet ställe precis vid S:t Eriksbron. Sedan bar det av till Fellows. Har varit där ett par gånger innan men då har det inte varit helt okej. Men den här gången hade jag riktigt trevligt.  Kan bero på att jag var med människor som jag inte träffat på ett halvår i princip. Men den här veckan har alla mina säsongande vänner kommit hem och jag är överlycklig. Har inte ens hunnit träffa alla än. Men det kanske blir ikväll då en studentskiva står på schemat. Jag gillar egentligen inte studentskivor. För det första så ska jag inte gå på middagen vilket är halva grejen och för det andra är jag bitter på alla som tar studenten för att jag inte är mittpunkten längre haha. Jag tyckte om att fira min egen student och självklart alla andras födda det året men nu får jag bara ångest för att det redan gått ett år och nästa årskull står på tur. Jag saknar att vara student helt enkelt. Och jag känner mig gammal. Grattis till alla er 89:or...verkligen.

Update: Ni ser killen med tummen upp, Olle heter han. Och han är väldigt bra på att imitera människor. Det senaste är Björn Gustafsson som Benjamin! haha